Kenneln

I augusti 1977 flyttade jag till Sundsvall, jag hade fått ett löfte om två veckors vikariat på Sundsvalls Djurklinik. Eftersom jag skulle bli veterinär passade det ju utmärkt tyckte jag och tog chansen. Veckorna blev till månader och Hasse, dåvarande pojkvän och numera min man flyttade efter och fick också jobb här i Sundsvall. Vi hittade en lägenhet i Njurunda.

Tanken var att jobba några år, för att sedan studera till veterinär. Nu blev det inte så, jag blev kemist istället, men idag tänker jag tillbaka på åren som jag jobbade hos Ingrid och Margareta med stor glädje och tacksamhet. Mycket som jag lärde mig under de åren har jag verkligen haft nytta av alla år med hundar som jagat och fått valpar, blivit sjuka ibland och så vidare. Det går att sy ihop en sargad nos på köksbordet om det kniper.

Naturligtvis hade jag med mig en släthårig foxterrier från pappas kennel. En hund blev två så småningom och lägenheten byttes ut till ett hus där vi nu bor sedan 1984. Familjen har också utökats med tre barn, Hanna, Maria och Magnus. 1982 blev jag delägare i kenneln och 1989 hade jag min första egna valpkull där mamman var Järvsöstigens Salli och fadern SFJ(g)Ch Int & NordUCh Wolfheart Reduta.

Idag finns det några foxterrier och en finsk stövare, en hanhund i kenneln. Nika är en import från Tjeckien. Järvsöstigens Mikis (Mixx) finns hos en trevlig fodervärdsfamilj i Njurunda och han är efter tjeckiska linjer men född här hos oss. Från Nikas sista kull finns nu Sisqa vars pappa är en jakthund från genuina svenska jaktlinjer. Lyerbakkens Senna är ett nyförvärv som jag hoppas mycket på, hon bor också hos en fodervärd.

Mer info om varje hund finns förstås på Hund sidan. Pappa startade traditionen att döpa tikar som blev kvar i kenneln till namn som börjar på ”S”, vilket jag också försöker hålla mig till. Senna är förresten 11 generation från pappas första avelstik och Sisqa är 12 generationen.

Kommentera