Diagnos: Ålder är ingen sjukdom

Den är artikeln hittade jag på Hundsports hemsida. En hel del tänkvärt.

Vintern är den tid då den gamla hunden tycks åldras snabbare än under andra årstider. Kyla och lågtryck gör att den känner av sina ålderskrämpor. Snöslask, halka och kalla vindar gör att promenaderna blir kortare och färre. För mycket vila och för litet motion kan göra oss alla överviktiga, både folk och hundar.

Hörseln
Gamla hundar får ofta försämrad hörsel. En ung hund kan höra höga toner och ultraljud, en egenskap som utnyttjas i vissa ”tysta” hundpipor. Den förmågan avtar med åren. Gamla öron har särskilt svårt att uppfatta höga toner. Liksom vi själva har hunden selektiv hörsel som tonar ner ovidkommande buller. En del gamla hundar bestämmer dessutom själva vad de vill och inte vill höra. De silar bort – enligt deras mening – meningslösa kommandon. En gammal hund kan verka stendöv när man erbjuder den ett renlighetsbad men vaknar ändå på övervåningen när katten äter knaprig kattmat i källaren.
Hundar med tunga och nedhängande öronlappar är de som oftast blir hörselskadade. Täta och håriga öron dämpar ljudet rejält och dessutom viker sig den yttre hörselgången av örats tyngd. Det gör att ljudet försvagas ytterligare. Men kolla upp hörseln och öronen på hunden om det sker snabba förändringar

Synen
Friska hundars syn försämras inte med åldern som den gör hos människor. Hundar har visserligen dålig syn redan från början jämfört med oss men den förmåga de har behåller de hela livet. Däremot är det vanligt att gamla hundar får en grå förändring i pupillen. Pupillen är ett svart hål i iris, den struktur vi syftar på när vi säger att någon är blåögd eller brunögd. Hos äldre hundar inträder ett fenomen som kallas nukleär skleros, en färgskiftning i ögats lins som ligger bakom iris. Linsen tätnar med åren och dess förmåga att reflektera ljus ändras. Pupillen ser rökfärgad eller blåvit ut. Synförmågan påverkas över huvud taget inte men färgskiftningen kan förväxlas med katarakt, grå starr, som påverkar synförmågan till skillnad från nukleär skleros.

Tänder
Har man skött sin hunds tänder med regelbunden borstning eller annan rengöring kan man få uppleva att den åldras med en full uppsättning friska vita tänder i munnen. I annat fall måste man se till att det inte bildas tjocka lager av tandsten, att inte tänderna sitter lösa och att inte tandköttet blir inflammerat och drar sig tillbaka. Inte ens den friskaste hund luktar tandkräm ur munnen. Men dåliga tänder har en särskilt äcklig, sötsur och rutten lukt. Man behöver inte vara proffs för att göra en enkel bedömning av hundens munstatus. Börja med att titta på de långa rovtänderna och kindtänderna. Alla de tänderna kan du undersöka utan att hunden gapar. Lyft på hundens läpp och öppna i mungipan så får du en bra insyn på de tänder som brukar vara värst angripna. Andra tecken på dåliga tänder kan vara att hunden har svårt att tugga hårda bitar, slutar bära saker i munnen eller ömmar när man tar runt nosen.

Stel…
Man kan inte begära att en åldring skall ha samma rörelsemönster som en valp. Många äldre får stela leder och behöver jogga igång litet långsamt på mornarna. Men om hunden har stora svårigheter att resa sig eller rent av haltar efter vila kan det tyda på att lederna är slitna och smärtar. En gammal hund har gått många hundra mil på sina ben. Knän och armbågar hör till de leder som åldras först. Onormalt raka ben och/eller tofflande gång kan vara tecken på smärta. Hunden vet att det gör ont att böja lederna och undviker det om möjligt. Tvekan att hoppa in och ut ur bilen kan också vara tecken på ledstelhet. Smärta från bakbenen visar sig främst vid upphopp (in) och smärta från frambenen vid nerhopp (ut).

…och tjock
Övervikt gör att en hunds leder slits i förtid och när slitaget väl har uppstått är den extra vikten återigen en negativ faktor. Gamla trötta ben mår bättre om hunden inte har ett gram extra hull. Vikten hålls helst på den riktigt slanka sidan. Tre åtgärder kan hjälpa en hund med onda leder: bantning, förnuftig motion och receptbelagda mediciner. Övervikt hos gamlingar kureras bäst med minskat intag av kalorier; små portioner eller näringsfattigt foder eller bådadera. Att försöka motionera bort övervikt hos en gammal och tjock hund kan göra det onda i benen ännu värre.

Tassarna
Det är lätt att missa att finger- och tålederna blir stela och svullna hos gamla hundar. Är hunden korthårig kan man se knotigheten med blotta ögat men det är svårare att se på en långhårig hund. Man kan behöva böja och sträcka varje led till ytterläge för att upptäcka ett sådant problem. Jämför med en frisk leds rörlighet och ge även akt på om hunden har obehag av den passiva rörelsen; håller andan, smackar eller drar åt sig tassen. Hundar med stela tassar kan röra sig ovigt på hårt underlag och väljer att gå på gräsmattan i stället för grusvägen. De kan vara särskilt besvärade när det är kallt och fuktigt. Försiktig massage, böjning och sträckning före promenaden kan lindra stelheten.

Hjärtat
Det är inte ovanligt hos gamla hundar att hjärtats klaffar blir slitna och får beläggningar. Defekta klaffar ger ändrade flödesljud i hjärtat, så kallade blåsljud. Blåsljud kan fångas upp när man lyssnar på hjärtklaffarna med ett stetoskop. Om hunden i övrigt är pigg och symtomfri, har god cirkulation och normal puls behöver man i allmänhet inte behandla sådana hjärtfel. Man håller dem under bevakning och är beredd att medicinera senare om/när det behövs.

Nya vanor
Det är inte bara kroppen som åldras. Även de mentala funktionerna förändras med åren. En gammal hund står sällan vid ägarens säng klockan fem på morgonen med tindrande ögon och glatt viftande svans, ivrig att komma ut på en gryningspromenad. Tvärtom får man purra den för första rastningen. Låter man den sova över väckarklockan så klagar den inte. Ändå är det viktigt att hunden kommer ut och rör på sig flera gånger per dag även om det bara blir korta sträckor och i långsam takt. Många korta promenader är bättre för kroppen än en lång daglig språngmarsch.

Senilitet
En del gamlingar blir rejält senila och tappar tassfästet i tillvaron. De kan sitta i timmar på samma ställe med tom blick och utan att ändra ställning. Det kan det vara tecken på absenser, stunder av frånvaro, som orsakas av förändringar i hjärnans tinninglober som påverkar uppmärksamheten. De gamla kan börja ”gå ut” inomhus, glömmer tid och rum, förstår inte längre vad man säger och kapslar in sig i en egen värld. Att gamlingar blir litet tvära och sura är välkänt men en senil hund kan få rejält förändrat sätt, förlora elementära hämningar och fräsa ifrån på tok för hårt. Det kan finnas risk att den skadar barn eller andra djur i familjen. Ålder är ingen sjukdom. Men senilitet är faktiskt en sjuklig och obotlig förändring som kan vara skäl att låta hunden somna in för alltid.

 

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.