H\u00e4r finns diverse material och artiklar som redovisar en del av foxterrierns historia. Det \u00e4r fokuserat mycket p\u00e5 den jaktliga historiken, men \u00e4ven helt allm\u00e4nt. <\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\nLennart H\u00e4rnesund
Den moderna foxterriern kan dateras till 1860-talet d\u00e5 engelska r\u00e4vj\u00e4gare (hunts) ville ha en terrier som gick i stil med deras r\u00e4vhundspack. De terriers som visades p\u00e5 hundutst\u00e4llningar under den h\u00e4r tiden var oftast b\u00e5de l\u00e5ga och tunga i typen.
Det var framf\u00f6rallt fyra r\u00e4vhundskennlar, alla k\u00e4nda f\u00f6r sina duktiga grytrensare, som tog sig an uppgiften att f\u00f6r\u00e4dla foxen. Old Jock f.1859 och tiken Grove Nettle fr\u00e5n \u201dGrove\u201d. Jock anses vara den hund som mest etablerade den moderna typen. Fr\u00e5n \u201dOakley\u201d kom Old Trap. Fr\u00e5n Old Jock, Old Trap och Grove Nettle genom Belvoir Joe och Old Foiler var grunden till dagens sl\u00e4th\u00e5r lagd.
Hunden Belvoir Joe och tiken White Vic blev f\u00f6r\u00e4ldrar till Belgrave Joe (f. 1 juli 1868) som ses som alla sl\u00e4th\u00e5rs stamfader. Hundens skelett monterades i en glasmonter och finns att besk\u00e5da i engelska kennelklubbens r\u00f6krum. \u00c5r 1874 n\u00e4r engelska kennelklubbens f\u00f6rsta stambok kom ut fanns 190 foxterrier med. Sedan bildades The foxterriereclub 1876 av bl.a. \u00e4garen till tidningen The field, samt Mr Cox och Mr Francis Redmond, innehavare av Totteridge kennel och en av foxterrierv\u00e4rldens mest k\u00e4nda uppf\u00f6dare. N\u00e5gra m\u00e5nader senare skrevs den rasstandard som till st\u00f6rsta delen g\u00e4ller \u00e4n idag (vilket tog 7 timmar). Det som \u00e4r mest f\u00f6rv\u00e5nade \u00e4r att vikten sattes till ca 10 kg. Senare \u00e4ndrades vikten f\u00f6r hanhund till 8 kg.
Vilka raser som anv\u00e4ndes vid f\u00f6r\u00e4dlingen av den sl\u00e4th\u00e5riga foxterriern finns det delade meningar om. De raser som oftast angivits \u00e4r beagle, whippet och bullterrier. Tatar, en av de tidigaste foxarna kom fr\u00e5n en bullterrierkennel. Vid 1800-talets slut \u00e4r foxterriern oerh\u00f6rt popul\u00e4r. Det kan n\u00e4mnas att Mr Redmonds hane Despoiler s\u00e5ldes f\u00f6r en summa av 5.400 kr och av 2.297 hundar p\u00e5 Engelska. Kennelklubbens utst\u00e4llning 1892 var 251 foxar och d\u00e4rmed st\u00f6rsta ras. Antalet taxar var 90 stycken.<\/td><\/tr><\/td><\/tr> Foxterriern i Sverige
Foxterriern torde ha varit den f\u00f6rsta terrierrasen som fanns n\u00e5gorlunda allm\u00e4nt f\u00f6rekommande i landet f\u00f6re f\u00f6rra sekelskiftet. Vid HM Konungens Jaktklubbs utst\u00e4llning i Stockholm i juli 1886 fanns i gruppen taxar och foxar 38 anm\u00e4lningar varav en tredjedel antas ha varit foxar. De foxar som d\u00e5 fanns h\u00e4r i landet var en kortnosig, finbent och mycket korth\u00e5rig typ som ej \u00f6verensst\u00e4mde med den eleganta foxterrier som engelsm\u00e4nnen tagit fram. Efter SKK:s f\u00f6rsta utst\u00e4llning d\u00e4r tre foxar st\u00e4llts ut, publiceras 1894 rasstandard och en teckning p\u00e5 hur en modern fox skulle se ut i SKK:s medlemsskrift. P\u00e5 utst\u00e4llningen 1894 fanns tjugo foxar varav en str\u00e4v. Gruppen ans\u00e5gs mindre god och ej av kontinental typ. H\u00e4r dyker Gustaf H\u00e5kanssons namn upp, han skulle komma att bli rasens f\u00f6rsta stora f\u00f6respr\u00e5kare och uppf\u00f6dare under kennelnamnet Solbackens.
Den f\u00f6rsta dokumenterade grytjakten med fox jag har l\u00e4st \u00e4r i \u00e5rsboken J\u00e4garen nr.1 utgiven 1895. Den \u00e4r nedtecknad av Advokat Patrik Hamilton. Han skriver att han var p\u00e5 godset Barseb\u00e4ck utanf\u00f6r Lund den 5:e december1873. D\u00e4r han skulle bedriva vinthundsjakt p\u00e5 r\u00e4v. En st\u00f6vartik anv\u00e4ndes f\u00f6rst, som skulle driva ut r\u00e4varna ur furuplanteringarna, s\u00e5 att vinthundarna kunde ta \u00f6ver jakten. Denna dag k\u00f6rde st\u00f6varn r\u00e4ven i gryt. Han s\u00e4nde d\u00e5 bud efter ett par karlar med spadar och foxterriern Bob. Bob var en av de f\u00f6rsta hundarna av den
rasen som kom fr\u00e5n England till Sverige. Hunden beskrivs som: \u201dEn utm\u00e4rkt hund! Modig, energisk och klok endast v\u00e4l stor f\u00f6r tr\u00e5nga g\u00e5ngar, helvit och bra str\u00e4vh\u00e5rig<\/em>\u201d.
Nog verkar Bob ha varit stor f\u00f6r man fick gr\u00e4va 6 m innan hunden kom in. Sk\u00e4rpan verkar ha varit p\u00e5 topp f\u00f6r tre g\u00e5nger drar Hamilton ut hund och r\u00e4v som har k\u00e4fttag innan r\u00e4ven kunde avlivas. \u201dEj ett ljud av sm\u00e4rta ger dessa hundar ifr\u00e5n sig vid dessa tillf\u00e4llen. Annat ljud h\u00f6res s\u00e4llan \u00e4n ett dovt olycksb\u00e5dande morrande fr\u00e5n hunden. Ofta d\u00f6das dock r\u00e4ven inne i grytet av starka foxterriers, om de blott f\u00e5 tillf\u00e4lle att fatta tag i r\u00e4vens strupe eller n\u00e5got annat \u00f6mt\u00e5ligt kroppsparti<\/em>\u201d, skriver Hamilton. N\u00e5gra dagar senare i ett annat gryt drog Bob ut r\u00e4ven i f\u00f6rsta f\u00f6rs\u00f6ket.
Vid sekelskiftet tog importen av engelska avelshundar fart och intresset f\u00f6r rasen var stort. \u00c5r1901 p\u00e5 G\u00f6teborgsutst\u00e4llningen skiljdes det f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 str\u00e4v och sl\u00e4th\u00e5r. En engelsk import fr\u00e5n mr.Redmond vid namn Darby, \u00e4gd av l\u00e4nsgreve Reventlow, Brahetrolleborg, vann segrarklassen b\u00e5de p\u00e5 grytprovet och utst\u00e4llningen. Den blev f\u00f6ljaktligen den f\u00f6rsta grytprovsvinnaren i landet. \u00c5r 1903 samlas ett tiotal rasentusiaster i G\u00f6teborg och bildade Svenska foxterrierklubben. Direkt\u00f6r Gustaf H\u00e5kansson blev klubbens f\u00f6rsta ordf\u00f6rande. Det importerades ett stort antal avelshundar de n\u00e4rmaste \u00e5ren, b\u00e5de privat och i klubbens regi. \u00c4ven SKK importerade avelshundar. Foxterrierklubben h\u00f6ll sitt f\u00f6rsta grytprov i Fristad utanf\u00f6r Bor\u00e5s.
1908 var det dags f\u00f6r f\u00f6rsta svenskf\u00f6dda fox att vinna ett grytprov, det var tiken Solbackens Diva, uppf\u00f6dare G H\u00e5kansson. \u00c4gare var kapten Rosengren, kennel af Visborg. En annan framg\u00e5ngsrik kennel vid den h\u00e4r tiden \u00e4r L-K, innehavare kaptenerna Viggo Key och G Ljungberg. Stor insats f\u00f6r sl\u00e4th\u00e5ren gjorde ocks\u00e5 friherrinnan Hedvig von Posts kennel Hundv\u00e4nnens. Tjugtalet dominerades av Ch N\u00e4sets Crip och N\u00e4sets Duc uppf\u00f6dda och \u00e4gda av kamrer R Nordvall.<\/td><\/tr><\/td><\/tr> Prisdomarber\u00e4ttelse 1927
Str\u00e4vh\u00e5rsfoxen \u00e4r nu lika popul\u00e4r som sl\u00e4th\u00e5rsfoxen. Prisdomarber\u00e4ttelse fr\u00e5n femtonde maj 1927 i \u00d6rebro l\u00e4ns grytjaktklubb i Perstorp. Domare Knut Hermelin. Segrarklass Gryt, Nubbe str\u00e4vh\u00e5rig foxterrier, \u00e4gare \u00f6verste Festin, \u00d6rebro.
\u201dG\u00e5r omedelbart, under energiskt kraftigt skall till attack mot r\u00e4ven som f\u00f6rsvarar sig ilsket. Under h\u00e4ftiga attacker driver r\u00e4ven hunden tillbaka, men denna upptager omedelbart \u00e5ter offensiven och sl\u00e4pper aldrig kontakten med r\u00e4ven. Hunden sk\u00f6tte sig mycket bra 2:a pris o HP<\/em>\u201d.
Bj\u00f6rn von Rosen<\/td><\/tr>N\u00e4r vi d\u00e5 g\u00e5r in p\u00e5 30-talet dyker framf\u00f6rallt tv\u00e5 namn upp som f\u00f6r alltid f\u00f6rknippas med svensk grytjakt och grythundsavel. F\u00f6rst och fr\u00e4mst Bj\u00f6rn von Rosen och hans kennel Campfire. Genom sina b\u00f6cker har han gjort str\u00e4vh\u00e5rsfoxarna Biggan och Storry od\u00f6dliga. Hans kunnande och insikt i terriern som grythund st\u00e5r utan motstycke i svensk kennelhistoria. Vad som inte \u00e4r s\u00e5 k\u00e4nt \u00e4r hans stora insats och intresse f\u00f6r sl\u00e4th\u00e5ren. Med Touchwoodimporterna Tyler, Town-Clerk och Toinette byggde han under n\u00e5gra f\u00e5 \u00e5r grunden till dagens jagande sl\u00e4th\u00e5r. Det finns idag inte m\u00e5nga om ens n\u00e5got sl\u00e4th\u00e5r i Sverige av jaktstam som inte har n\u00e5gon av dessa importer i stamtavlan. Von Rosens sl\u00e4th\u00e5r kom snabbt att ligga i topp b\u00e5de p\u00e5 gryt och utst\u00e4llning i den knivskarpa konkurens som r\u00e5dde under 30-talet.
J\u00e4garkennelns innehavare, fabrik\u00f6r Tage H\u00e5kansson, Fritsla, b\u00f6rjade \u00e4ven han med str\u00e4vh\u00e5r, men \u00f6vergick ganska snart till sl\u00e4th\u00e5rig foxterrier. Med T.Toinette och Campfireblod startade han en mycket framg\u00e5ngsrik uppf\u00f6dning. N\u00e4r vi kommer in p\u00e5 40-talet \u00e4r det J\u00e4garhundarna som vid sidan av Skarak\u00f6pmannen Eric Werners Skarabergshundar som dominerar sl\u00e4th\u00e5rsuppf\u00f6dningen. Werner gick inga grytprov och fick v\u00e4nta med championattitlarna till dess jaktkravet tyv\u00e4rr togs bort i b\u00f6rjan av 50-talet. Hans hundar CavalierSon och Caballero anv\u00e4ndes dock en hel del i jaktaveln.Ett flertal framg\u00e5ngsrika uppf\u00f6dare startar i slutet av 40-talet bl.a. Stavholmen,Tysj\u00f6 och Friesg\u00e5rden.<\/td><\/tr>Sl\u00e4th\u00e5rig foxterrier i Svenska Grythundklubben
N\u00e4r SGK bildas 1952 kom tv\u00e5 foxterrieruppf\u00f6dare att sitta med i den f\u00f6rsta styrelsen, Arne Carlsson ( Finn\u00f6 ), Medelpads GK och K.E. Fries ((Friesg\u00e5rdens), V\u00e4sterbottens GK. Tyv\u00e4rr kom bara ett \u00e5rsmedelande ut de f\u00f6rsta 15 \u00e5ren genom entusiasten A. Carlssons f\u00f6rsorg \u00e5r 1956, detta g\u00f6r att det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00e5 grepp om verksamheten dessa \u00e5r . En av orsakerna var att det f\u00f6rel\u00e5g problem att f\u00e5 publicera resultaten och ge offentlig pr\u00e4gel av provverksamheten. Jag kommer h\u00e4r kort presentera kennlar och en del enskilda hundar som jag anser ha f\u00f6rt foxen genom SGK:s 50 \u00e5r . Jag ber redan h\u00e4r om urs\u00e4kt f\u00f6r de hundar och uppf\u00f6dare som gl\u00f6mts eller utel\u00e4mnats av platssk\u00e4l.
1950-talet
Tysj\u00f6 kennel. Oskar Wikstr\u00f6m, T\u00f6sse hade kennelnamn redan 1946. Hans uppf\u00f6dning grundade sig p\u00e5 J\u00e4garblod. Han fick fram ett stort antal jaktdugliga foxar, bl.a. Tysj\u00f6 Camillo 12240-53 ( J\u00e4gar Picasso-J\u00e4gar Blandy), som vid grytprov i \u00d6lme 1956 fick f\u00f6ljande kritik av domaren B. S\u00f6derberg:
\u201dTomgryt utan anm\u00e4rkning. In 15.50 skallar vid vallen. Genom 15.50, g\u00e4llt h\u00f6rbart skall. Hunden griper in blixtsnabbt n\u00e4r tillf\u00e4lle ges. Blir sm\u00e5ningom v\u00e4l gles i skallet d\u00e5 konditionen b\u00f6rjar tryta men tar \u00e5ter grepp och h\u00e5ller kvar s\u00e5 l\u00e4nge att hunden m\u00e5ste strypas f\u00f6r att sl\u00e4ppa sitt tag. En skarp och rutinerad hund som dock var i v\u00e4l svag kondition. 1.pris gryt, HP<\/em>\u201d.
En annan Tysj\u00f6hund som f\u00e5tt stor betydelse \u00e4r Tipa II en av Sveriges skarpaste tikar genom tiderna enligt uppgift. Den sista Tysj\u00f6hunden som g\u00e5tt prov \u00e4r Skarpen reg.77. Friesg\u00e5rdens kennel, Kurt E. Fries, Vilhelmina. Hade kennelnamn 1949. Byggde mycket av sin uppf\u00f6dning p\u00e5 ett samarbete med Tysj\u00f6kenneln. Tv\u00e5 hundar som f\u00e5tt stor betydelse \u00e4r Friesg\u00e5rdens Bill och Foxi-Girl. Arne Carlsson, Sundsvall, med Finn\u00f6 kennel har n\u00e4mnts f\u00f6rut. Han hade en hel del Skarabergs i sina hundar SJ(g)CH Finn\u00f6s Kanon \/55 fick p\u00e5 tre starter \u00e5r 1956 2 st 1:a pris och reserv HP. SJ(g)CH Stavholmens Hutt, uppf\u00f6dare och \u00e4gare j\u00e4gare Karl Henry Lundin, Stavsj\u00f6bruk. Hutt, som var far till Finn\u00f6s Kanon, var en annan mycket framst\u00e5ende hund p\u00e5 proven och anv\u00e4ndes flitigt i aveln med gott resultat.
P\u00e5 SGK: s prov 1956 startade 36 olika sl\u00e4th\u00e5r 5 str\u00e4vh\u00e5r 2 lakelands.
1960-talet
1960- talet domineras av framf\u00f6r allt tre kennelnamn, J\u00e4rvs\u00f6stigens, R\u00f6d\u00e5b\u00e4ckens och Mickeltorpets.<\/td><\/tr>J\u00e4rvs\u00f6stigens kennel
En av de stora och mest framg\u00e5ngsrika uppf\u00f6darna fr\u00e5n 1960-talet var Sigurd Hall, J\u00e4rvs\u00f6stigens kennel, i H\u00e4lsingland. F\u00f6r honom betydde jakten och hundarna v\u00e4ldigt mycket och upptog en hel del av hans tid. Det fanns alltid en \u00e4lghund och n\u00e5gra hamiltonst\u00f6vare p\u00e5 g\u00e5rden men framf\u00f6r allt fanns det sl\u00e4th\u00e5riga foxterrier. Det stora intresset var naturligtvis r\u00e4vjakten, men det var ocks\u00e5 en \u00f6nskan eller vilja att f\u00f6rs\u00f6ka avla fram b\u00e4ttre grythundar. Det fanns ocks\u00e5 en nyfikenhet att se vad nya kombinationer kunde \u00e5stadkomma. Den f\u00f6rsta sl\u00e4th\u00e5rig foxterriern som ink\u00f6ptes var Blixt, f\u00f6dd 1950 och h\u00e4rstammade fr\u00e5n Skarabergs och Hasselbackens kennel. Blixts farfar var den k\u00e4nda engelska hunden Solus Minted.
Man kan s\u00e4ga att uppf\u00f6dningen startade 1957 d\u00e5 f\u00f6rsta valpkullen s\u00e5g sitt ljus i R\u00f6dmyra, d\u00e4r det blev tre hanvalpar. Japp blev kvar och s\u00e5 k\u00f6ptes stamtiken Sessan in som h\u00e4rstammade fr\u00e5n Tysj\u00f6s kennel. Kennelnamnet registrerades 1964. Sessan parades med Dovmyrlidens Ajax och ur den kullen sparades Jocky. Med dessa tre hundar, Japp, Sessan och Jocky startades karri\u00e4ren som grythundsuppf\u00f6dare, och i och med detta, en aktiv del i grythundsklubbens f\u00f6reningsliv.
Sigurd Hall var ordf\u00f6rande i G\u00e4vleborgs Grythundsklubb, fr\u00e5n 60-talet fram till 1984. Han tj\u00e4nstgjorde ocks\u00e5 som domare, mest p\u00e5 jaktprov men \u00e4ven vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen p\u00e5 grytanlagsprov. Han ville oftast sj\u00e4lv t\u00e4vla med sina egna hundar. Blixt, Japp, Sessan och Jocky var bra jakthundar och placerade sig ocks\u00e5 ofta h\u00f6gt i prislistorna p\u00e5 grytproven. B\u00e5de Sessan och Jocky fick bruksavelsdiplom i guld s\u00e5 de var ocks\u00e5 bra ned\u00e4rvare av sina
jaktegenskaper.
Jockys dotter Sickan och dotterson Frille var hundarna som fortsatte att ge kenneln framg\u00e5ngar. Klubbm\u00e4sterskapen inom G\u00e4vleborgs l\u00e4ns GHK vanns under 60 talet och b\u00f6rjan p\u00e5 70 talet minst 12 – 13 g\u00e5nger och fr\u00e5n 1963 och fram\u00e5t vann Sigurd 10 KM av 11 i rad. N\u00e4r Frilles son Prick tog sitt Jaktchampionat fanns det fem generationer jaktchampions inom kenneln. D\u00e5 var Sessan 10 \u00e5r, Prick var 2 och med Jocky, Sickan och Frille d\u00e4remellan.
Sickan fick bruksavelsdiplom i guld och Frille i silver. Under 70-talet var det framf\u00f6r allt Sebina, Simba och Ceppo (Simbas son) som fick \u00e5ka runt och se Sveriges olika skogsbackar och konstgryt n\u00e4r det inte var jakts\u00e4song. De var ocks\u00e5 framg\u00e5ngsrika och blev naturligtvis
jaktchampions. Inte Ceppo tyv\u00e4rr, han \u00e4r den enda hund som omkommit i ett gryt under jakt under alla \u00e5r som Sigurd var aktiv j\u00e4gare. Simba som var en liten men inte speciellt snygg hund visade sin goda ned\u00e4rvbarhet genom att producera tv\u00e5 certvinnare och flera 1:a pristagare bland sina totalt 14 valpar. \u00c4ven hon fick bruksavelsdiplom i guld. I Simbas
sista kull f\u00f6ddes 4 tikar varav tre blev jaktchampions och en blev SUCH o SJ(g) Ch, det var Sassa och den sista hunden som Sigurd t\u00e4vlade framg\u00e5ngsrikt med.
Isac Ljungqvists minnespris var ett vandringspris som det t\u00e4vlades om under m\u00e5nga \u00e5r p\u00e5 de \u00e5rliga Svenska m\u00e4sterskapen. Det var en tavla m\u00e5lad av Lindorm Liljefors och motivet var en r\u00e4vjakt. Det var uppsatt av SKK och tilldelades hund som segrade p\u00e5 detta prov och som var av CACIT kvalitet, och som p\u00e5 exteri\u00f6rbed\u00f6mning erh\u00e5llit minst 1:a pris i ungdoms eller \u00f6ppen klass. Priset skulle er\u00f6vras av den person som med flera hundar vunnit 5 g\u00e5nger. Sigurd tog sin f\u00f6rsta inteckning i priset 1963 d\u00e5 han vann med Japp. Japp vann \u00e4ven SM 1959 men hade d\u00e5 inte utst\u00e4llningsmeriten som kr\u00e4vdes f\u00f6r inteckning. Andra inteckningen togs \u00e5ret efter med samma hund. Sedan tog det m\u00e5nga \u00e5r men 1975 skr\u00e4llde det till igen Ceppo vann med mamma Simba p\u00e5 andra plats. Sebina tog den fj\u00e4rde inteckningen 1979 och Sassa fullbordade verket 1983 och tavlan togs hem till kenneln f\u00f6r gott.
Under \u00e5ren 1957 fram till 1986 f\u00f6ddes cirka 100 kullar, det blev cirka 30 jaktchampions. Utm\u00e4rkelse under \u00e5ren har varit Bruksuppf\u00f6darpris som han fick 3 g\u00e5nger, Grythundsklubbens f\u00f6rtj\u00e4nstmedalj, hedersmedlem i SGK och 1979 fick han Hamiltonplaketten.
I augusti 1995 dog han efter att ha lidit av Alzheimers sjukdom i cirka 15 \u00e5r. Dottern Marianne som blev del\u00e4gare i kenneln 1982 driver den vidare i liten skala, och har just nu tv\u00e5 tikar som \u00e4r nionde och tionde rakt nedstigande led fr\u00e5n stamtiken Sessan<\/td><\/tr>R\u00f6d\u00e5b\u00e4ckens kennel
Eva och Ingvar Magnusson R\u00f6d\u00e5sel, R\u00f6d\u00e5b\u00e4ckens kennel, byggde mycket i sin avel p\u00e5 hanen\u00a0 Frieseg\u00e5rdens Bill. Minst \u00e5tta\u00a0 SJ(g)CH f\u00f6dde kenneln upp och minst tre av dem blev ocks\u00e5 SUCH\u00a0 Kanske den av jaktkennlarna som b\u00e4st lyckats med\u00a0 att kombinera jakt och exteri\u00f6r .R\u00f6d\u00e5b\u00e4ckens Calinka var en v\u00e4lk\u00e4nd provvinnare norr om M\u00e4lardalen d\u00e4r de flesta av kennelns uppf\u00f6dningar tyv\u00e4rr stannade. SUCH SJ(g)CH R\u00f6d\u00e5b\u00e4ckens Fox var en annan dokumenterat god\u00a0 ned\u00e4rvare\u00a0 bl.a far till INT UCH SJ(g)CH Porthos.<\/td><\/tr>Mickeltorpets kennel<\/strong>
Olle Hall, Jakobsberg, Mickeltorpets kennel, ins\u00e5g tidigt hur viktig en bra exteri\u00f6r \u00e4r f\u00f6r hundens ork och framkomlighet i gryten. M\u00e5nga av hans uppf\u00f6dningar kom att f\u00e5 certifikat p\u00e5 utst\u00e4llningar \u00e4ven i mycket h\u00e5rd konkurrens. Denna insikt syns tydligt n\u00e4r man ser p\u00e5 hans val av de stamhundar som k\u00f6ptes in i b\u00f6rjan av 60-talet. SJ(g)CH\u00a0 Soneholms Akt\u00f6r, (Friesg\u00e5reds, J\u00e4garblod) och SJ(g)CH J\u00e4rvs\u00f6stigens Pila (Jocke-Sessan). Dessa b\u00e5da fick bruksavelspriset i guld, samt tiken PIA (Tysj\u00f6-Skarabergs). Akt\u00f6r och Pila hade b\u00e5da S(b)CH Norrvreta Fellow och Knekt 3372-57 i tavlan. Knekt var en utomordentlig grythund som hade \u00f6ver 200 r\u00e4var p\u00e5 sitt samvete, men som tyv\u00e4rr ej blev framk\u00f6rd p\u00e5 prov. Fellow var en framst\u00e5ende hund som hade Solus Minted som farfar och Touchwood Town Clerk som morfar. Kennelns f\u00f6rsta kull kom 1965 (Akt\u00f6r-Pila) h\u00e4r f\u00f6ddes de f\u00f6rsta Mickeltorparna, Prick, Puck och Pajas. Alla tre blev framst\u00e5ende grythundar de b\u00e5da f\u00f6rstn\u00e4mnda blev\u00a0 svenska grytchampions. Pajas saknade ett jaktprov.
SJ(g)CH Mickeltorpets Prick kom att bli kennelns mest k\u00e4nda och anlitade avelshund, en utomordentlig ned\u00e4rvare . Prick blev SM-4:a och KM vinnare samt tilldelades 3 CACIT och 3 r-CACIT under sin l\u00e5nga provkarri\u00e4r. Vid sitt n\u00e4st sista prov, som han gick vid 14-\u00e5rs \u00e5lder, blev han prov 2:a endast slagen av sonen Mickeltorpets Mack p\u00e5 grund av ett s\u00e4mre skall. P\u00e5 sina 22 GA-starter hade han 52 po\u00e4ng i snitt. Totalt blev han far till 111 valpar. I Pricks sista kull f\u00f6ddes Mickeltorpets Vikki, som kom att bli stamtik p\u00e5 Badgerhills kennel. SoNJ(g)CH Mickeltorpets Hojja som blev stamtik hos Arild Olsen, Norge, Revbergets kennel var en annan Prickdotter. Moder till dessa b\u00e5da tikar var Gnista efter. SoNJ(g)CH Mickeltorpets Rasmus SM 2:a 70 o 71.
Mickeltorpets Gina (Akt\u00f6r-Pia) f\u00f6dd 66 var en annan verkligt stark ned\u00e4rvare. Hon kom att bli den yngsta tik som tilldelats SGK:s Bruksavelspris i guld som hon fick vid 6 \u00e5rs \u00e5lder. Gina parades med J\u00e4rvs\u00f6stigens Jocky, d\u00e4r tre av valparna i kullen blev jaktchampions, Rulle, Rasmus och Rikki, de b\u00e5da sista \u00e4ven NJ(g)CH. Rikki blev en av Dalbovikens stamtikar. Den 4:e valpen var Ricka, som stannade i kenneln och parades med PRICK. I denna kull f\u00f6ddes s\u00e5 SJ(g)CH Mickeltorpets Mack, SM-vinnare 1977 KM-vinnare 77,78 och 80 i Upplands GK.
Under de 25 \u00e5r kenneln var aktiv vanns en SM och 10 KM titlar i UGK mellan \u00e5ren 72-85 med 8 olika hundar. Sex av kennelns hundar tilldelades SGK:s bruksavelspris i guld. Sammanlagt minst 24 av kennelns uppf\u00f6dningar blev svenska grytchampions. Tre hundar blev \u00e4ven NJ(g)CH och 1 blev FINJ(g)CH.<\/td><\/tr>Mats Nilsson, G\u00e4llstad, Smedsbergets kennel, startade \u00e4ven han en framg\u00e5ngsrik uppf\u00f6dning i mitten av 60-talet. SJ(g)CH Jackie Girl var en av hans tikar som gick bra p\u00e5 proven . Hennes s\u00f6ner Bingo och Buster kom att bli flitigt anv\u00e4nda i avel i s\u00f6dra Sverige. Dessa tre hade\u00a0 Skarabergs-Tysj\u00f6blod bakom sig.
\u00c5r1967 och 69 vanns SM av tiken SJ(g)CH NETTA \u00e4gare Gustav Bergman, Danderyd och1970 vann dottern Sonette,\u00a0 \u00e4gare Otto Ottoson, Lenhovda, SM.
1970-talet
Dalbovikens kennel, Sigvard Carlsson, Hudiksvall, n\u00e5dde stora avelsframg\u00e5ngar genom att blanda Mickeltorp-, J\u00e4rvs\u00f6stig- och R\u00f6d\u00e5b\u00e4cksblod. \u00c5tminstone 10 grytchampions s\u00e5g dagens ljus p\u00e5 kenneln mellan 1971 och 77. INT J(g)CH Dalbovikens Atos vann SM-74 och1971 hade INT J(g)CH Camilla tagit hem titeln till kenneln, hon kom 2:a 1972. En annan mycket framg\u00e5ngsrik hund fr\u00e5n Dalboviken var SEPPO \u00e4gare Tord M\u00e5rtensson, Arbr\u00e5
Barbro och Leif Gustavsson, Skara, med Turmas kennel, startade med hanen INT UCH NORD J(g)CH R\u00f6d\u00e5b\u00e4ckens Hurricane och ett par tikar fr\u00e5n samma kennel. Ambitionen med deras uppf\u00f6dning var att f\u00f6rs\u00f6ka kombinera jakt och exteri\u00f6r i st\u00f6rre utstr\u00e4ckning \u00e4n vad som gjorts de senaste \u00e5ren. Vilket i viss m\u00e5n lyckades d\u00e5 kenneln erh\u00f6ll 1:a pris i avelsklass p\u00e5 Skansen 1978 med avkomma efter Hurricane d\u00e4r samtliga var grytchampions och hade minst 1:a pris \u00f6kl. En av Turmas mest k\u00e4nda hundar \u00e4r SUCH SoNJ(g)CH Turmas Tusse. Turmas Tempo, mer k\u00e4nd som Monty, f\u00f6dd 1989 \u00e4r den senaste SJ(g)CH fr\u00e5n kenneln.
Kenneln af Sol\u00e4ngen, Curt Lundell, K\u00e4llby, hade en mindre uppf\u00f6dning med SJ(g)CH R\u00f6d\u00e5b\u00e4ckens Huntly och tikar fr\u00e5n Mickeltorpets. En annan flitig deltagare p\u00e5 prov vid denna tid var Bertil Persson, G\u00f6tene, med NORD J(g)CH Ricky, e. J\u00e4rvs\u00f6stigens Jocky. Ricky var en flerfaldig provvinnare som l\u00e4mnade en hel del provmeriterad avkomma efter sig.<\/td><\/tr>1980-talet och fram\u00e5t
Kenneln Foxhunters, Gun och S\u00f6ren Olsson, Karlstad, hade under n\u00e5gra \u00e5r en liten men mycket god uppf\u00f6dning. Med SJ(g)CH Bonny af Sol\u00e4ngen, som grund i kombination med Dalbovikens Seppo kom Rikko, Ray, Rasken och Rita alla framst\u00e5ende jakthundar.
G\u00f6ran Magnusson, Vimmerby, Stenlyckans kennel, startade sin uppf\u00f6dning med tiken Sickan som parades med Foxhunters Rasken. Kennelns hundar startades flitigt med stor framg\u00e5ng bl.a blev Stenlyckans Frippe SM-2:a 1988 och \u00e5ret efter blev brodern Frasse 3:a p\u00e5 SM.
Foxtorpets kennel, S\u00f6ren och Britt-Marie Bystr\u00f6m, L\u00f6gde\u00e5. S\u00f6ren har jagat och g\u00e5tt prov med foxar sedan 1971. Foxtorpets Fox (J\u00e4rvs\u00f6stigens Prick-Ranny) var en av hans f\u00f6rsta hundar. Fox parades med Dalbovikens Zita. Med kullsyskonen Froje och Froja b\u00f6rjade Bystr\u00f6ms sin uppf\u00f6dning 1983 genom att para Froja med Mickeltorpets Tuff. S\u00f6ren har startat sina hundar p\u00e5 prov \u00f6ver hela Sverige. Ett tjugotal av kennelns hundar har g\u00e5tt godk\u00e4nt ga-prov
St\u00f6rsta framg\u00e5ngen var kanske 1989 n\u00e4r Froje blev SM-3:a. Hittills har 29 kullar f\u00f6tts p\u00e5 kenneln .
Badgerhills kennel, Lennarth H\u00e4rnesund, H\u00f6kerum, har Mickeltorpets Vikki som stamtik. F\u00f6rsta kullen registrerades 1983 e. Mickeltorpets Mack. Av de sex SJ(g)CH som kommit fram inom rasen de sista 10 \u00e5ren har kenneln \u00e4gt fem av dem.\u00a0 Badgerhills Pucko blev rasens f\u00f6rsta f\u00f6rliggarchampion.
Den sj\u00e4tte SJ(g)CH sedan 1993 var tiken PI (Arrak-SJ(g)CH Arja) \u00e4gare Anders Andersson, Tranemo. En mycket duktig tik som alltid l\u00e5g p\u00e5 topp p\u00e5 de V\u00e4stsvenska proven i b\u00f6rjan av 90-talet.
Pi:s far Arrak (Dalbovikens Seppo-Dalbovikens Eddy) \u00e4gare Einar Sj\u00f6str\u00f6m, Orsa, \u00e4r en annan duktig hund som har haft en viss betydelse i aveln. Han var 5:a 1982, 4:a -83 och 3:a -85 p\u00e5 SM .<\/td><\/tr>Foxterriern under 100 \u00e5r
Foxterriern var under mer \u00e4n 100 \u00e5r j\u00e4mte taxen den helt dominerande grythundsrasen. \u00c4ven om Lakelandterriern gjorde tappra f\u00f6rs\u00f6k att ta upp konkurrensen. Under 20- och 30-talet var det den str\u00e4vh\u00e5riga varianten som stod f\u00f6r de riktigt stora stj\u00e4rnorna p\u00e5 proven . Men efter Bj\u00f6rn von Rosens och H\u00e5kanssons insatser i slutet av 30-talet har sl\u00e4th\u00e5ren helt dominerat. Under den sista delen av 70-talet fick foxen konkurrens av Borders, Tyskterriers
och de sista 10 \u00e5ren av Russlar.
Under \u00e5ren 1963 till -83 vann foxarna 13 av 20 SM. N\u00e4r sedan skabben slog ut r\u00e4vstammen minskade efterfr\u00e5gan p\u00e5 foxterriers som kanske ses som den mest renodlade r\u00e4vspecialisten av terrierraserna. M\u00e5nga uppf\u00f6dare slutade d\u00e5 med f\u00f6ljd att avelsbasen minskade drastiskt. \u00c5r 1977 n\u00e4r rasen var som popul\u00e4rast registrerades runt 70 kullar av jakth\u00e4rstamning, 14 hundar blev jaktchampions. Tio \u00e5r senare registrerades14 kullar och har legat d\u00e4r sen
dess.
N\u00e5got att t\u00e4nka p\u00e5 f\u00f6r dagens uppf\u00f6dare \u00e4r att en del hundar b\u00f6rjar f\u00e5 n\u00e5got klen benstomme, samt att fronten skall vara smal (j\u00e4mf\u00f6r med r\u00e4vens). Jaktligt st\u00e5r sig rasen gott gentemot de andra raserna. Med en \u00f6kande r\u00e4vstam har ocks\u00e5 efterfr\u00e5gan av jaktdugliga foxar \u00f6kat. Det var till r\u00e4vspr\u00e4ngare rasen skapades f\u00f6r 140 \u00e5r sedan .<\/td><\/tr>En jaktprovsber\u00e4ttelse fr\u00e5n 1967
Domare var E.von\u00a0 Samson-Himmelstj\u00e4rna. Hunden \u00e4r Soneholms Akt\u00f6r, \u00e4gare Olle Hall.
\u201dHunden sl\u00e4pptes i ett vidlyftigt sandgryt i minst tre v\u00e5ningar med 6 ing\u00e5ngar. Efter en kort orientering gick hunden beslutsamt in och fick kontakt. Cirka 5 min senare byter r\u00e4ven position och hunden, som \u00e4r i st\u00f6rsta laget, f\u00e5r gr\u00e4va en stund innan han p\u00e5 nytt f\u00e5r kontakt. Under den f\u00f6ljande kvarten \u00e4r jakten synnerligen r\u00f6rlig \u00f6ver hela grytomr\u00e5det innan den<\/em>
f\u00f6rsvinner ur h\u00f6rh\u00e5ll. Efter 40 min kommer en r\u00e4v ut och blir skjuten. Av hunden h\u00f6rs fortfarande ingenting och han kommer inte upp. Slutsatsen att \u00e4nnu en r\u00e4v ligger inne besannas d\u00e5 ett nytt p\u00e5stick h\u00f6rs 13 min senare, ganska djupt nere i grytet. Efter 20 min kommer en stor r\u00e4vhane ut och m\u00f6ter samma \u00f6de. Jaktlust, vilja energi och uth\u00e5llighet \u00e4r utm\u00e4rkta liksom sk\u00e4rpan. Hunden \u00e4r klok och rutinerad och visar trots sin storlek god r\u00f6rlighet och f\u00f6rm\u00e5ga att ta kontakt. Skallet \u00e4r i mellanl\u00e4ge, klangfullt och v\u00e4l h\u00f6rbart. Hunden \u00e4r \u00e4rlig och rutinerad God jaktlust och uth\u00e5llighet och utm\u00e4rkt sk\u00e4rpa GODK\u00c4ND<\/em>\u201d.
Grytanlagsprov 1967<\/strong>
Presentation av en hunds arbete p\u00e5 grytanlagsprov som det presenterades i
\u00e5rsmeddelandet1967. Hunden \u00e4r R\u00f6d\u00e5b\u00e4ckens Calinka, \u00e4gare I. Magnusson, R\u00f6d\u00e5b\u00e4ck. Domare Bengt Lundstr\u00f6m.
\u201dG\u00e5r villigt in. Rusar med h\u00f6g fart, forcerar vattengrav och vall mycket snabbt. Anfaller med god sk\u00e4rpa. Bryter med viss tvekan. Hoppar upp p\u00e5 hyllan och anfaller mycket h\u00e5rt. Skallar ivrigt och f\u00f6rs\u00f6ker p\u00e5 alla s\u00e4tt komma \u00e5t gr\u00e4vlingen. Bryter bra. G\u00e5r ut men s\u00f6ker sig fort in igen. Gr\u00e4ver andra vallen och anfaller En utomordentligt skarp och r\u00f6rlig tik.<\/em>
GODK\u00c4ND<\/em>\u201d
Till sist vill jag efter presentationen av alla hundar och deras prestationer att vi inte skall f\u00f6rgl\u00f6mma de som gjort grovjobbet och utan vars insats inga hundar kunnat meritera sig. Det har varit F\u00e4ltrittklubbens Sven Dufva, Skalle-Per, Lotta, Albertina. Viktoria och Madicken, samt alla de andra av v\u00e5ra provdjur.<\/td><\/tr><\/td><\/tr><\/tbody><\/table><\/figure>\n\n\n\n <\/h1>\n\n\n\n
<\/h2>\n\n\n\n