Järvsöstigens kennel, så började det

För min pappa Sigurd betydde jakten och hundarna väldigt mycket och upptog en hel del av hans tid. Hans första foxterrier var en strävhårig tik som han köpte som vuxen hund. Han berättade att han blev litet ”lurad” då han köpte henne, fick ingen stamtavla och hon var troligen några år äldre än  vad han blev informerad om från början. Han skaffade naturligtvis en stövare också men jag vet inte exakt vad det var. Den första släthåriga foxterriern som inköptes var Blixt, född 1950 och härstammade från Skarabergs och Hasselbackens kennel.

Farfar, Anders till vänster håller i Blixt och hans kullbror som köptes av en av pappas vänner. Pappa sitter till höger och har de äldre hundarna

Småviltjakten var stor och ett allmänt intresse för många, likaså älgjakten. Pappa jagade älg i Hästberg och det var litet ovanligt på den tiden att man for ganska långt för det.

Stolta jägare efter en lyckad älgjakt. Till vänster min pappa, Sigurd och till höger Gunnar Larsson, kennel Järvsöbos.

Uppställning för småviltjakt hemma i byn Rödmyra. Längst till vänster står pappa med hundarna

Blixt var en otroligt snäll hund. Här står jag på egna ben men jag hade använt honom som ”gåstöd” innan jag kunde gå.

Uppfödningen startade 1957 då första valpkullen såg sitt ljus i Rödmyra, där det blev tre hanvalpar. Tiken hette Pia och bodde i Njurunda hos släktingar till oss.
SEJ(g)Ch Järvsöstigens Japp blev kvar. Vår Blixt var pappa till Japp.

Stamtiken SEJ(g)Ch Sessan föddes upp hos pappas vän Bengt Olsson i Runemo. Sessan härstammade på moderlinjen från en, på den tiden betydande kennel, Tysjös. Pappan hette Blixt vars pappa var den Blixt som pappa ägde.

SEJ(g)Ch Sessan

Kennelnamnet registrerades 1964.

Sessan parades med Dovmyrlidens Ajax och ur den kullen sparades SE & NO J(g)Ch Jocky. Jocky blev en mycket effektiv jakthund, startade på en hel del grytprov, som då var en tävlingsform, och blev en eftertraktad avelshund.

Med dessa tre hundar, Japp, Sessan och Jocky startades karriären som grythundsuppfödare.

Pappa håller i Jocky, Sessan och Japp

Blixt, Japp, Sessan och Jocky var bra jakthundar och placerade sig också ofta högt i prislistorna på grytproven. Både Sessan och Jocky fick bruksavelsdiplom i guld så de var också bra nedärvare av sina jaktegenskaper.

Jockys dotter Sickan och dotterson Frille var hundarna som fortsatte att ge kenneln framgångar.

SEJ(g)Ch Sickan, var en parningsvalp från en uppfödare i Järvsö. som hade flera kullar men fick inget eget kennelnamn. Sickan var även hon en duktig jakthund och bra avelstik.

SEJ(g)Ch Sickan e. SE&NOJ(g)Ch Järvsöstigens Jocky U. Kicki

SEJ(g)Ch Järvsöstigens Frille är en valp undan Sickan och efter en helt ny obesläktad hane som hette Buster. Det blev en jättebra kull, tyvärr dog Buster som ganska ung, jag kommer inte ihåg orsaken, om det var en jaktolycka eller något annat. Frille däremot blev en eftertraktad avelshund. Frille var en riktig rävspecialist. Han var den första hund som vi hade som så konsekvent vägrade grävling. Vi hade stora problem att få honom godkänd på grytanlagsprovet så han kunde ta jaktproven. Det lyckades till slut och även han blev jaktchampion.

SEJ(g)Ch Järvsöstigens Frille

Klubbmästerskapen i grytprov inom Gävleborgs läns Grythundsklubb vanns under 60 talet och början på 70 talet minst 12 – 13 gånger och från 1963 och framåt vann Sigurd 10 KM av 11 i rad. När Frilles son Prick tog sitt Jaktchampionat fanns det fem generationer jaktchampions inom kenneln.

Från höger till vänster: Sessan, Jocky, Sickan, Frille, Prick. Alla bodde på kenneln och alla jaktchampions.

SE & NO J(g)Ch Järvsöstigens Simba dotter till Frille och Järvsöstigens Sebina (en Jockydotter), var ”min” hund. En liten inte så vacker tik men MYCKET effektiv och en bra tävlingshund på grytprov, hon tyckte helt enkelt att det var roligt (tror jag).  Simba blev också en avelstik vars avkommor var bra jakthundar och oftast snyggare än vad hon var själv. En av de första valparna som visade framtassarna var Järvsöstigens Ceppo.

Simba och jag efter ett KM i grytprov som hon vann

Under 70-talet var det framför allt Sebina (e. Jocky, vi tog henne som parningsvalp), Simba och Ceppo (Simbas son) som fick åka runt och se Sveriges olika skogsbackar och konstgryt när det inte var jaktsäsong. De var också framgångsrika och blev naturligtvis jaktchampions. Inte Ceppo tyvärr, han är den enda hund som omkommit i ett gryt under jakt under alla år som Sigurd var aktiv jägare.

Simba visade sin goda nedärvbarhet genom att producera två certvinnare och flera 1:a pristagare bland sina totalt 14 valpar. Även hon fick bruksavelsdiplom i guld. I Simbas näst sista kull föddes 4 tikar varav tre blev jaktchampions och en blev SEU&J(g)Ch, det var Sassa och den sista hunden som Sigurd tävlade framgångsrikt med.

SEU&J(g)Ch Järvsöstigens Sassa

Isac Ljungqvists minnespris var ett vandringspris som det tävlades om under många år på de årliga Svenska mästerskapen. Det var en tavla målad av Lindorm Liljefors och motivet var en rävjakt. Det var uppsatt av SKK och tilldelades hund som segrade på detta prov och som var av CACIT kvalitet, och som på exteriörbedömning erhållit minst 1:a pris i ungdoms eller öppen klass. Priset skulle erövras av den person som med flera hundar vunnit 5 gånger.

Tavlan, målad av Lindorm Liljefors

Sigurd tog sin första inteckning i priset 1963 då han vann med Japp. Han vann även SM 1959 men hade då inte utställningsmeriten som krävdes för inteckning. Andra inteckningen togs året efter med samma hund.

Sedan tog det många år men 1975 skrällde det till igen Ceppo vann med mamma Simba på andra plats. Sebina tog den fjärde inteckningen 1979 och Sassa fullbordade verket 1983 och tavlan togs hem till kenneln för gott.

SEJ(g)CH Järvsöstigens Japp vann SM och tavlan två gånger

Järvöstigens Ceppo o hans mamma SE&NOJ(g)Ch Järvsöstigens Simba

Här hade vi tagit hem tavlan och pappa poserar med SEU&J(g)Ch Järvsöstigens Sassa och SE&NOJ(g)Ch Sebina (Frilles dotter).

Under åren 1957 fram till 1986 föddes cirka 100 kullar, det blev cirka 30 jaktchampions. Utmärkelse under åren har varit Bruksuppfödarpris som han fick 3 gånger, Grythundsklubbens förtjänstmedalj, hedersmedlem i SGK och 1979 fick han Hamiltonplaketten. I augusti 1995 dog han efter att ha lidit av Alzheimers sjukdom i cirka 15 år. Jag blev delägare i kenneln 1982 driver den vidare i liten skala.