Valpkullarna 1 – 16

Kull 16 född 2009-05-12 e. SEJ(gs)Ch Rävaskallets Flex   u. J  SEVCH  SEUCH  Nika  Tuskulum

Flex är SEJ(gs)Ch och det är SE & FIN J(g)Ch Järvsöstigens Flisa som alltså blir farmor till dessa valpar. Flex arbetar som sprängare samtidigt som han också har visat intresse för grävling. Han har även godkänt anlagsprov i Viltspår. Flex syster, Rävsan blev våren 2008 Finsk Jaktchampion med tre godkända prov på lika många dagar. Rävsan är nu också svensk grytjaktchampion på räv

Järvsöstigens Piolie
Meriter:
2011-07-03 Hundutställning Karis Finland: Very Good, Öppen klass

Pio fanns i Finland och under åren besökte vi Kimotoön och umgicks och jagade tillsammans. Mycket trevligt. Pio blev cirka 10 år.

Järvsöstigens Popcorn
Meriter:
2010-07-31 Mentalbeskrivning, Askersund, info finns på SKK data
2010-10-10 SKK Int Sundsvall, 2 ukl.
2011-05-18 Godkänt Anlagsprov Viltspår
2011-09-17 1 ökl Viltspår
2011-09-24 1 ökl Viltspår
2011-09-30 1 ökl, HP Viltspår
SVENSK VILTSPÅRCHAMPION

Popcorn/Lyra fanns på kennel Ghastly´s. Hon har haft två valpkullar.
Hon älskade verkligen att spåra ett klurigt viltspår. Två dagar innan hon dog spårade hon och var så lycklig över att hitta klöven. Hon dog i juli 2023, drygt 14 år gammal.

********************

Kull 15 född 2007-08-09 e. Järvsöstigens Laser   u. J  SEVCH  SEUCH  Nika  Tuskulum

Järvsöstigens Ouzo

Järvsöstigens O’Tyson
Meriter:
2008-08-17 ÖNGK Godkänt grytkaraktärsprov och godkänt grytapporteringsprov
2009-08-22 ÖNGK Godkänt anlagsprov Viltspår, 30 p
2009-10-03 VNGK 1 ökl 32 p Viltspårprov
2009-10-04 SKK Västernorrland 1 ökl 2 ökk
2009-10-24 ÖNGK 2 ökl Viltspårprov
2011-07-05 NTK 1 ökl Viltspårprov 42 p
2011-07-10 ”Very Good” öppen klass, SKK/Hälsinglands KK, Alfta

Järvsöstigens O’Charlie
Meriter:
2008-09-15 SSRK Godkänt anlagsprov Viltspår, 42 p
2009-06-14 SKK Dalarna, Avesta, 1 ukl, 1ukk, 2BHKL, CK, Cert
2009-09-25 SSRK 1 ökl Viltspårprov
2009-10-03 VNGK 1 ökl HP 42 p Viltspårprov
2009-10-04 SKK Västernorrland 1 ökl 1 ökk HP CK R BHKL
2010-09-04 SKK Högbo 1 ökl 2 ökk

Järvsöstigens Ozie

Järvsöstigens Oknytt
Meriter:
2009-06-10 Jämtl/Härjedal Älghundsklubb Gk anlagsprov Viltspår

Järvsöstigens Offa

***********************

Kull 14 född 2006-08-15  e. Stenlyckans Fritz  u. J  SEVCH  Järvsöstigens Silva

Järvsöstigens Nitro
Förolyckades i tidig ålder

Järvsöstigens Ninja

Järvsöstigens Niska
Meriter:
2008-06-28 SKK Nat. Borås 2 ökl
2008-06-29 Godkänt Grytanlagsprov Sprängare, Hillerstorp ARR: Raskl.Sl.Fox
2009-03-28 Godkänt Grytjaktprov Sprängare, Storfors ARR: TJTK
2009-06-14 Godkänt Grytanlagsprov Sprängare, Kil ARR: TJTK
SVENSK JAKTCHAMPION (SPRÄNGARE, GRYT)
2009-07-17 Godkänt grytanlagsprov Förliggare, Karlstad ARR: TJTK
2009-08-09 Godkänt Grytjaktprov Förliggare, Karlstad ARR: TJTK
2009-09-17 Godkänt Grytjaktprov Förliggare ARR: TJTK
SVENSK JAKTCHAMPION (FÖRLIGGARE, GRYT

***********************

Kull 13 född 2005-11-06 e. ICh MultiCh Kilian odRytire Malovce   u. J  SEVCH  SEUCH  Nika  Tuskulum

Järvsöstigens Max
Förolyckades i tidig ålder

Järvsöstigens Miros
Förolyckades i tidig ålder

Järvsöstigens Mikis
Meriter:
2006-10-08 SKK Int Sundsvall 2 junkl
2007-06-23 Godkänt grytanlagsprov i Slovakien
2010-10-24 STEK Gumböle godk. grytkaraktärsprov

Järvsöstigens Magda
Meriter:
2006-10-08 SKK Int Sundsvall 2 junkl
2007-10-02 Viltspår VNGK godk anlagsklass
2008-06-17 Viltspår VNGK 1 ökl 34p
2008-07-05 Viltspår VNGK 1 ökl 42 p
2008-07-17 Viltspår VNGK 2 ökl 25 p
2008-08-18 Viltspår VNGK 2 ökl 27 p
2008-10-02 Viltspår VNGK 1 ökl 37 p
SVENSK VILTSPÅRCHAMPION

Järvsöstigens Mexa

Järvsöstigens Mischa
Meriter:
2006-09-10 SVTEK Bjuv 1 junkl, 1 junkk, CK, 2 BTKL, Cert
2007-08-12 SKK Int Ronneby 1 ökl 1 ökk

***********************

Kull 12 född 2004-06-23 e.  Wolfheart Mr Bean   u. Järvsöstigens  Siri

Järvsöstigens Laser
Meriter:
2005-05-21: 1 junior klass, 1 jkk Utställning Sollefteå

Järvsöstigens Lattjo

Järvsöstigens Lotus

Järvsöstigens Lexi
Meriter:
2005-05-21: 1 junior klass, 1 jkk Utställning Sollefteå

***********************

Kull 11 född 2004-06-10 e.  Stenlyckans Krille   u. J SEVCh Järvsöstigens  Sessan

Järvsöstigens Kim

***********************

Kull 10 född 2004-04-07 e. Stenlyckans Fritz  u. J SEVCh Järvsöstigens Silva

Järvsöstigens Sally

***********************

Kull 9 född 2003-03-16 e. Lyerbakkens Prikk  u. J SEVCh Järvsöstigens Sessan

Järvsöstigens Tinko
Bor hos sin pappa i Norge, på Lyerbakkens kennel

Järvsöstigens Imra
Avliden, hjärtbesvär

Järvsöstigens Isa
Förolyckades i tidig ålder

Järvsöstigens Issy
Jagar på Orust

Järvsöstigens Indra
Meriter:
2005-05-21: 2 öppen klass, Utställning Sollefteå
2005-08-13 Gk grytanlagsprov sprängare, SGK, Mora
2006-08-13 gk grytanlagsprov sprängare, SGK, Mora
2007-02-25 gk grytjaktprov sprängare, SGK Dalarna
Svensk Jaktchampion (gryt, sprängare)
2007-08-12 Klubbmästare DGK grytprov

***********************

Kull 8 född 2002-07-29 e. Stenlyckans Krille u. J SEVCh Järvsöstigens  Sessan

Järvsöstigens Sickan
Meriter:
2003-05-25: SKK Nat. Ånge  1 junkl,  1 junkl
2005-09-24: gk Grytanlagsprov sprängare, SGK, Rengsjö
2005-09-24 gk grytapportering, SGK, Rengsjö
2005-12-31 gk grytjaktprov GGK Ockelbo
2006-10-08 SKK Int Sundsvall 1 jkl
2007-03-03   gk grytjaktprov GGK Delsbo
Svensk Jaktchampion (gryt, sprängare)
2007-05-19  gk anlagsprov Viltspår Rengsjö GGK
2007-08-04  1 ökl Viltspår Rengsjö GGK
2007-08-20  3 ökl Viltspår SÄK
2007-09-01  SKK GÄK, Sandviken: 1 jkl, 1 jkk   1 avelsklass
2008-05-11  1 ökl Viltspår 32p GGK
2008-06-16  1 ökl HP, 42p GGK
Svensk Viltspårchampion
2008-07-08 Almare Stäket (Världsutställningen) B/J kl. Good

Sickan finns hos Magnus och Susanna i Ockelbo. Hon blev deras stamtik när de startade Gästrikerävens Kennel. Enligt dem har Sickan alla kvalifikationer som en jakthund ska ha, hon är suverän i familjen, mycket barnkär och en mycket duktig grythund.  Hon känner av redan utanför gryten om det finns djur i grytet och söker ivrigt och målmedvetet och stannar inte länge förrän hon kommer ut och kollar läget samt söker sig nya gångar. De har även på senare tid skjutit grävlingar för henne även om det är som rävsprängare som hon är bäst. Hon har fått mycket beröm för skallet, och skärpan har hon när det behövs. Hon är väldigt lättlärd och tillgiven så hon fungerar bra med resten av familjen också. Hon har även provat på agility.

Järvsöstigens Siri
Meriter:
SKK Nat. Ånge 2003-05-25: 1 junkl, 2 junkk
2005-05-21: 1 öppen klass, 2 ökk Utställning Sollefteå

Siri har levde sitt liv som en uppskattad sällskapshund.

***********************

Kull 7 född 2001-04-07 e. Lyerbakkens Prikk  u. J SEVCh Järvsöstigens Sessan

Järvsöstigens Brix
Meriter:
2005-05-21: 1 öppen klass, 1 ökk Utställning Sollefteå

Brix blev 8 år. Tyvärr blev han illa biten av en annan hund och skadorna blev för svåra för att kunna rädda hans liv. Men när han var i sin krafts dagar var han en mycket trevlig familjehund och en mycket skarp jakthund i skogen.

Järvsöstigens Bixi
Meriter:
SKK Nat. Ånge 2003-05-25: 1 ökl,  3 ökk

Bixi har också varit en duktig jakthund och hussen där har jagat både räv och mård med henne. När det gäller mårdjakten så har hon varit riktigt bra på att spåra och lokalisera dem och när det väl blir skarpt läge kan det gå riktigt fort. Hon är också en mycket trevlig familjehund nu när familjen har utökats med två gossar och en hund till.

Järvsöstigens Bless
Meriter:
2005-11-27 VGGK, Öxabäck gk gas

Bless döptes om till Tessan hos sin nya familj. Hon bor på Rappalyckans kennel och är farmor till min lilla Sisqa. Det som har varit så häftigt med Tessans och min relation är att hon har blivit så otroligt glad varje gång jag ensam eller med familjemedlemmar kommit och hälsat på. Det är långt att åka, så besöken har varit kanske en gång per år på sin höjd. Men kan en hund verkligen minnas? På Tessan har det sett ut så i alla fall. Jagat har hon också gjort och husse säger att hon har varit en av de bästa hundar han haft. Hon har jagat både grävling och räv på ett effektivt sätt. En annorlunda jakt var en vildsvinsjakt för många år sen som slutade med att vildsvinet sköts.

Järvsöstigens Silva
Meriter:
2002-09-28 SGK, Bergslagen: gk ankl viltspår
2003-05-25 SKK Nat. Ånge: 1 ökl, 4 ökk
2003-07-26 SGK, Dalstorp: gk gas
2003-08-16 SVTK, Timrå: 1 ökl HP, viltspår
2003-08-23 SGK, Herrsjön: 1 ökl, viltspår
2003-08-24 SGK, Herrsjön: 1 ökl, viltspår
VILTSPÅRCHAMPIONAT
2003-09-27  SGK, Stjärnvik gk gas
2005-05-21: 1 jakthundsklass, 1 jkk Utställning Sollefteå

Silva var vår hund fram till hösten 2006 när hon flyttade till Avesta och vår vän Johan. Vi jagade en del med henne och meriterade henne till Viltspårschampion. Nu (2012) har hon hunnit bli 11 år och efter flytten till Johan har hon verkligen visat vad hon och som jag tror många foxterrier är kapabla till om de får chansen. Hon har naturligtvis använts som grythund och det har skjutits både räv och grävling för henne. Om de inte kommer ut gör hon allt för att apportera dem. För jakt ovan jord har hon också använts en hel del, och då som ”bandhund”. Eftersom Johan och flera av hans kamrater är gamla orienterare så har det också gått bra. Vid sådana tillfällen har det skjutits både, räv, hare och rådjur för Silva. Men det är som älghund hon verkligen visat framtassarna. Fram till idag har 20 älgar bitit i gräset tack vare en lite foxterriers idoga spårande. Eftersök på skadat vilt, sist men icke minst, är också ett säkert område för henne. Bara som ett exempel ska jag berätta om hennes första vecka i Avesta. Andra dagen på älgjaktsveckan sköts en älgtjur som inte hittades. Efter några timmars resultatlösa försök med wachtel och sen en jaktlabbe, fick ”den där terriern” prova. Tredje gången gillt, klart att hon fixade det. Johan säger att Silva har förmågan att skilja på spårning av skadat vilt, då går det lugnt och med noggrann spårning. När det är dags för spårning av friska djur är det fullt ös som gäller. Det är Silva det, allroundhund javisst.

***********************

Kull 6 född 2000-06-08 e. J Hagasjöns Sigge u. Järvsöstigens Silla

Järvsöstigens Flisa
Meriter:
SVSHK 2003-10-12: gk ankl viltspår
2004-06-16: 1 ökl Viltspår SVTK
2004-06-18 2 ökl Viltspår SVTK
2004-06-15 1 ökl Viltspår SVSHK
2004-06-12 2 ökl Utställning Karlstad
2004-06-19 vgk grytanlagsprov sprängare TJTK
2005-03-06 gk Grytjaktprov sprängare TJTK
2005-05-29 gk grytanlagsprov sprängare TJTK
Svensk Jaktchampion (gryt, sprängare)
2005-06-14 2 ökl Viltspår SVTK
2005-07-30 2 ökl Utställning, Ransäter
2007-05-04 Österbottens Taxklubb Godkänt A-prov Grytprov
Finsk Jaktchampion (gryt)

Jag minns ännu mycket väl när vi träffade Kaj och Kristina för att överlämna Flisa. Vi möttes i Hallsberg under en mycket (regn)blöt O-ringenvecka, men den regnperioden är en annan historia. Det var i alla fall ett speciellt litet knyte vi lämnade över. Hon var enda valpen i kullen så hon var med överallt i vårt liv under hennes första veckor. Vi möttes alltså ungefär halvvägs, Flisa flyttade till Skåne och växte upp på deras gård tillsammans med strävhåriga vorstehn Ussi. Hon gick i Ussis fotspår som liten valp, och trodde att hon också skulle bli en stående fågelhund. Detta höll på att ta en ände med förskräckelse, då hon en dag troligen förföljde en fågel och hamnade i urinbrunnen där hon hittades, illa medfaren. Tack och lov överlevde hon det äventyret och kunde skolas om till det hon verkligen var ämnad för. Flisa har fungerat mycket bra som rävsprängare enligt Kaj, hon är effektiv och rävarna har för det mesta gett upp och flytt fältet. Hon blev jaktchampion 2005, och Finsk Jaktchampion 2007. Flisa blev den första Jaktchampionen, sedan jag tog över kennelverksamheten efter min pappa. Hon är också stamtiken för Rävaskallets kennel. Hon har haft tre valpkullar och nu finns också en dotter och dotterson kvar på kenneln. Av hennes avkommor har idag, september 2010 två blivit jaktchampions och vad vet man, fler kan komma. Barnbarnen är också på gång med sina jaktkarriärer. En perfekt hund kanske, ja hon har det mesta, sen kan lydnaden ibland spela hennes ägare små spratt. Men åsikten om vad lydnad är för en foxterrier, skiftar mellan olika ägare och hundar, men det är också en helt annan historia.

***********************

Kull 5 född 1996 – 08 – 01 e. Revbergets Otto u. Järvsöstigens Silla

Järvsöstigens Opus
Förolyckades i tidig ålder

Järvsöstigens Olivia
Meriter:
1997-05-03 SKK Skara: 2 junkl
1998-04-25 SKK Västerås: 2 ukl
1999-08-15 SKK Åmål: 1 ökl 4 skl

Olivia finns i Dalsland där hon fortfarande, februari 2009, kan smita ut på egna jaktäventyr om inte husse, Owe eller matte, Kristina har tid att följa med. De har även stövare och har terriern med för det mesta på all typ av jakt. Jag har intervjuat Kristina om Olivia och detta är hennes åsikter som jag har skrivit ner:
Det har blivit mest grävling skjutet för henne, hon jobbar mycket bra i gryt är lagom hetsig så det har blivit få skador under alla år. Hon har ”sprängt” grävling, alltså fått ut dem ur grytet och även jobbat som förliggare, så en del har grävts ut. Kontakten mellan förare och hund har alltid varit bra. De har jagat både mink, iller och mård med henne, hon är mycket bra på att markera. Hon fungerar också som drivande/stötande hund, har mycket bra upptag på hare till exempel. Hon skallar inte som en ren drevhund utan skallen kommer ganska glest, men blir tätare om hon har synkontakt förstås. En kanske något negativ sak, men ganska naturlig för foxen är hennes bytesmedvetenhet. Allt skjutet vilt tillhör henne, punkt slut. Olivia har också använts en hel del till eftersök på trafikskadat eller skadskjutet vilt, som rådjur och älg. Utan någon utbildning på viltspår, har hon fungerat utan problem även här. Hon är också en underbar familjehund, allt har fungerat bra med både barn och numera barnbarn. Hoppas att de får ytterligare några år tillsammans, just nu är det i alla fall full fart.

Järvsöstigens Ossie

Meriter:
1997-07-26 SKK Ljusdal, 1 junkl, 2 junkk
1998-04-25 SKK Västerås: 2 ukl
1999-08-08 SKK Bergsåker: 1 ökl, R skl
2001-08-21 SVTK: gk ankl viltspår
2003-08-23 SGK, Herrsjön: 1 ökl, HP, viltspår
2003-08-24 SGK, Herrsjön: 1 ökl, viltspår
2003-08-16 SVTK 1 ökl HP Viltspår
VILTSPÅRCHAMPIONAT

Våra goda vänner i Sundsvall köpte Ossie och när detta skrivs, februari 2009 är det fortfarande full fart på henne. Kicki och Ossie följde med mig och mina hundar på en del grytträningar och ett grytläger. Ossie var en riktig sprängartalang, med mycket skärpa och intensitet, men eftersom hon inte bor hos några jägare förblev det en talang. Viltspårschampionatet tog hon däremot utan några större problem. Torsten Tjärnström som dömde hennes sista prov var imponerad av hennes spårsäkerhet, och sätt att reda ut störningarna under provet. Om jag inte minns fel så var det färska älgspår på vårt spår. Hon fungerar jättebra som sällskapshund och är mycket omtyckt av sina ägare. Den nackdel Ossie har är hennes passion för vatten, något som tyvärr har blivit en mani med åren. Om hon hoppar i vattnet kommer hon inte upp frivilligt och det har gett upphov till en del utryckningar för hennes ägare under åren. Så ett tips för andra foxägare kan vara: Var litet försiktig med att uppmuntra vattenlekar, på en del foxar i alla fall.

Järvsöstigens Sessan

Meriter:
1997-07-26 SKK Ljusdal, 1 junkl, 1 junkk
1998-04-25 SKK Västerås: 2 ukl
1999-08-08 SKK Bergsåker: 1 ökl, 4 skl
2000-08-15 SVTK Timrå: gk ankl viltspår
2000-09-18 SSRK Sundsvall: 1 ökl HP, viltspår
2000-09-20 SVTK Sundsvall: 1 ökl HP, viltspår
2000-09-25 SVTK Timrå: 1 ökl HP, viltpår
VILTSPÅRCHAMPIONAT
2003-07-26 SGK Dalstorp: gk gas

Sessan blev min första Viltspårchampion, den andra foxterriern i Sverige som kunde ståta med titeln, som hon tog på rekordtid. Anlagsprovet 15 augusti och tredje ettan den 25 september. Jag tränade henne själv, utan någon kurs eller utbildning för egen del. När vi hade klarat vårt anlagsprov frågade jag domaren vad jag skulle göra för att klara öppen-klass spåren. Han sa: Den här hunden ska du bara följa efter, hon kan allt redan. Tyvärri inte mfanns inte så manga möjligheter till grytjakt med henne. Frånvaro av egen jaktmark och närvaro av små barn som behövde sina föräldrar bidrog till stor del. Men en hel del rådjursjakt blev det och litet grytjakter också. Vid ett besök i Norge, visade hon att hon var som klippt och skuren för minkjakt.

***********************

Kull 4 född 1995 – 05 – 05  e. NOJ(g)Ch Tinko  u. Järvsöstigens Silla

Järvsöstigens Riff

Riff blev 10 år. Han bodde i södra Skåne, hos en familj med tre barn. Tanken var att han skulle användas till en del jakt förutom att vara en familjehund. Litet ändrade omständigheter gjorde att han blev en omtyckt familjehund i allra första hand. När jag ringde och ville veta hur livet hade varit för honom fick jag veta att frun i familjen hade tränat en hel del agility med honom och tävlat litegrann också. Jättekul tycker ju jag, att få veta att ”mina” hundar har fått gjort något under sina liv. När jag frågade henne om det hade gått bra att ha en fox (de har haft andra raser också) svarade hon: Ja, det har gått bra, men man ska vara medveten om att det är en terrier man har. Allt går med snabba ryck….

Järvsöstigens Eddy
Meriter:
1996-06-08 SKK Ånge, 1 junkl, 1 jukk
1997-07-26 SKK Ljusdal, 2 ökl

Eddy bor i Delsbo (februari 2009), ”still going strong”. Han har under hela livet varit mycket pigg, en uppskattat sällskap för sin matte och de övriga hundarna i familjen. Hörseln börjar svikta litet, men för övrigt är det full fart. Han provades några gånger i konstgryt i sin ungdom och var riktigt het och visade en rejäl skärpa. En talang som förblev en talang.

Järvsöstigens Jille
Meriter:
2 cert på Hi-pröve i Norge.

Klockan 7 en sommarmorgon rullade Jan Monrad in på vår gårdsplan i sin Niva, för att välja ut sin valp. Jille blev det och efter en ostmacka och ett glas mjölk åkte han glatt hem till södra Norge igen. Jille har två cert på Hi-prov och finns fortfarande kvar idag (sommaren 2008). Jans omdöme om Jille är: En mycket bra och tuff jakthund, som fungerar bra som rävsprängare. Kanske att han har varit i tuffaste laget, i en närkamp med en grävling förlorade han halva nosspegeln. Majoriteten av Jilles jakt har varit minkjakt där han har fungerat riktigt bra enligt Jan. Han har lämnat flera kullar efter sig som också har blivit bra jakthundar.

***********************

Kull 3 född 1994 – 09 –  20 e. NOJ(g)Ch Tinko  u. Järvsöstigens Silla

Järvsöstigens Terri

Såldes till Norge. Jan Monrad och ägaren, en fiskare kom till oss och valde ut henne. Fiskaren upptäckte så småningom att han inte hade tid för henne, och sen hon bitit ihjäl ett får så blev hon kanske än mindre populär. Som tur är hamnade hon sen hos en jättetrevlig norrman (förresten, jag har bara träffat trevliga norrmän). Hon blev en riktigt bra rävsprängare och apportör. Terri har flera valpkullar efter sig, hur många valpar det har blivit vet jag dock inte.

Järvsöstigens Tessy
Meriter:
2002-07-26 SVTK, Idkerberget: Vgk gaf
2003-02-13 SGK, Dalarna: Gk gjf

Tessy såldes som valp till en familj i Värmland, tyvärr upptäckte den hussen att andra jakter var mer intressanta än grytjakter så vid 4 – 5 års ålder blev hon omplacerad till Tommy Östlund i Dalarna. Hans berättelse om Tessy kommer här:
Jag Tommy Östlund fick stifta bekantskap med denna foxtik och fick på det viset en rejäl spark in i förliggar världen. Hon är absolut den hund som har haft den bästa jaktlust som jag har stött på, att ge upp fanns ”tyvärr” inte i hennes värld. Med tyvärr menar jag alla dom gånger som jaktkamrater börjat skruva på sig och kommit med ursäkter med allt från att dom måste åka hem till, barnkalas, stuprörsrensning och repriser av Doktorn kan komma. Tessie var förliggare och blev enligt mig en utomordentlig sådan och 4-5 timmar var ofta uppvärmning för henne, men du kunde i alla lägen lita på att hon låg kvar när du börjat gräva. Vet inte hur många grytdjur som blev skjutna för henne men en stor mängd är det, mestadels grävling såklart. Hon hade en rejäl portion skärpa så man behövde såklart aldrig vara med om att grävlingen grävt in sig, och de rävar vi sköt för henne kom ofta ut bara de fick chansen men det slutade ofta med grävande då vinterdagarna är korta. Till nackdelarna så var hon mycket otrevlig mot okända tikar vilket gjorde henne svår att ha lös med andra hundar. Styrningen och dressyren på henne var under all kritik under jakt, hon kom endast upp från grytet när hon själv ville. Några valpar blev det aldrig på tiken då hon vid 8 årsålder sluta löpa, ja i vart fall såg inte jag att hon gjorde det något mer. Anledningen till att jag inte tog någon kull tidigare var att min erfarenhet om foxterriers och grytjakt var tämligen begränsad och jag trodde att alla hundar som fungerade vid jakt skötte sig likadant, vilket jag senare skulle förstå att så inte var fallet. Hon var klar jaktchampion förutom på en punkt och det var den exteriörbedömningen som felade, tänderna blev hårt slitna efter diverse jakter på främst mink men även mård, hon bet i sten för att ta sig fram och det satte sina spår och tand intyg ordnades aldrig.
Får jag någon gång en så jaktligt bra hund igen så blir jag förvånad!

Järvsöstigens Texa

Texa som i sin familj kallades Lina levde tills hon blev 13 år. Hon användes mest till stötande jakt på rådjur, några grävlingar sköts också för henne på ståndarbete. Hennes husse berättade att de under åren skjutit cirka 30 rådjur för henne. Han sa så här bla: ”De jakter jag minns bäst och som jag uppskattade, var när det var bara jag och Lina som jagade. Då kunde jag göra upp en eld och hon sökte ut. Hon såg ut att jaga mer koncentrerat när vi var ensamma, och de rådjuren som sköts då var extra roliga upplevelser”

***********************

Kull 2 född 1990 – 03 – 13 e. FINJ(g)Ch INT & NORD UCh Wolfheart Reduta  u. Järvsöstigens Salli

Den här kullen har jag tyvärr dålig uppföljning på.

Men jag fick i februari 2010 ett mail från matten till Prickan, hon har verkligen klockrent fångat foxens goda och dåliga sidor. Så här skrev hon i sitt mail och missa inte hennes minnesruna här nedan:

Jag har hittat din Webbsida och haft det mycket nöjsamt medan jag läste om valparnas öden och äventyr. Vi döpte om Prickan till Terry och hon lekte och levde tills hon blev femton år. Vad hon dog av vet jag inte, ev. var det metastaser från juvertumören. Hon hade annars en utmärkt hälsa, förutom ett blodöra och en veckas hjärnskakning efter att hon tagit en lastbil. Den vecka var hon mild och lydig, sen blev hon som vanligt igen. Om vi ångrar någonting, är det att hon inte fick jaga legalt. Hon hade en stor jaktlust. Men förutom ett får, utmärkt lammstek sedemera, som ägdes inom familjen, så blev det nog bara sorkar, möss och kaniner. Hon var övertygad om att hela världen älskade henne, och flörtade med bistra gubbar i Norge medan hon jagade in deras katt i källaren. Vi saknar henne fortfarande.

Järvsöstigens Prickan

Ett hundliv

Att få hundvalp är ungefär som att få en baby, livet vänds upp och ner. De första nätterna sov vi i en konstig ställning med ena handen på golvet. Hon saknade sina varma syskon.
Och den lilla runda valpmagen måste fyllas på hela tiden. Hon var väldigt duktig och kissade ute, till och med på uppmaning: ”Kissa”. Då tittade hon upp och hukade sig ner och porlade En mycket praktisk vana hon behöll hela livet. Det hade dock blivit något missförstånd i ordergivningen, för hon fick plötslig mycket bråttom in och satte sig lättad och bajsade framför bokhyllan. Den vanan behöll hon också ett tag, vi fick byta bokhylla.
Precis som barn kan tänkas vara sina föräldrars visitkort känns hundars beteenden också som ens egen prestation. Hon var av rasen foxterrier och livet med en foxterrier är mycket intressant, och inte helt förutsägbart. Hon jagade allt som gick fort: motorcyklar, bilar, fotbollar eller vad som föll henne in. Hon försökte upprepade gånger kasta sig framför bilar, i vattenfall eller från hisnande fjällstup. Hon var dock ingen hjälte i båt, då blev hon ett darrande knyte som pep en ängslig sång. Annars var hon väldigt bra på att uttrycka sin inställning genom häftiga inandningar. Hon avslöjade mycket genom inandningar, vilket var tur för den allmänna ordningen.
Utan att blinka begick hon våldtäkt på naturen genom att kasta sig mot en intet ont anande gran och börja slita bort barken i ett försök att fälla granen och få fatt på den kvickt hoppande ekorren som vistades däruppe i toppen. För att få henne att avbryta sina fåfänga försök fick vi slänga ett ytterplagg över henne och trycka det runt hennes kropp som en mantel. Hon var helt okontaktbar av jaktraseri, utan skydd blev vi bitna.
Vi hade en dröm om att få valpar efter henne men det förblev en dröm. Hon terroriserade den kloka räddningshunden av samma ras och föreslog diverse perversiteter blandat med hot om misshandel. Hanen suckade av lättnad när han fick åka hem igen.
Hon hade ett rikt sällskapsliv bestående av många hundar som hon lekte med. Ett uppfriskande slagsmål före frukost hade hon inte heller något emot. Det piggade upp kropp och själ, tyckte hon. Vi som deltog på sidolinjen blev ganska uppskakade efter bråken. Dessutom fick vi ett visst rykte. ”Där kommer den elaka hunden igen”.
Hon var en fröjd att se på i sitt umgänge med barn. Svansen viftade som ett vaggande rågfält mitt i hopen av dagisbarn som alla klappade på sitt ställe. Hennes sällskap utgjordes oftast av små pojkar och deras förhållande i fartfyllda lekar uttrycktes i meningen: ”Terry biter mej i röven när jag springer, men jag tycker om henne ändå”.
Hon hade mera mod än vett. Ingen hund var för stor för henne, att inte mucka med och ingen ström för strid, för att inte hoppa ner till och jaga möss längst stenkanterna.
Men en hunds liv är så mycket kortare än en människas. Hon fick trots sina farofyllda och riskabla vanor leva i femton år. Till sist ville ödet att vi måste möta dödens portvakterskor i egenskap av distriktsveterinärer som med en spruta ändade hennes liv. Något av det sista hon gjorde var att lyfta huvudet och slicka sin banemans hand. Ett naturligt förlopp var till ända, vi människor som följt med henne på den sista resan stod där och hoppades att hon skulle vakna till liv igen, men det var över. Vi tog kopplet, det i vanliga fall så nödvändiga snöret, som nu var överflödigt och lämnade hennes kropp där, det som var hon, fanns inte längre.

Järvsöstigens Pirat

Järvsöstigens Prick

Järvsöstigens Pira

Järvsöstigens Sirra

Järvsöstigens Silla
Silla behöll vi och det är svårt att ge ett objektivt omdöme om sin egen hund. Vi hade inte heller några egna jaktmarker på den tiden. Men hon hade en otrolig jaktlust, hon gav sig inte i första taget när hon hade hittat ett byte. Hon hade också det typiska ”10-meters” lydnaden. Inom 10 meter lyssnade hon när hon var lös, men lyckades hon lirka sig förbi gränsen drog hon gärna iväg på egna äventyr. Jag vet inte hur många gånger jag har väntat och väntat och till slut, efter 2 – 3 timmar tänkt: Nej, nu ringer jag polisen, nån måste ha tagit hand om henne. Då, stod hon helt plötsligt på trappan, luktandes jord och hade troligen haft jättekul nånstans.
Silla blev drygt 10 år, då var alla hennes liv slut. Jag tror faktiskt att hon hade flera liv. Två gånger blev hon påkörd, första gången av en Porsche (hon hade smak i alla fall). En gång när hon var valp tuggade hon i sig in metkrok, som tack och lov kom ut rätt väg efter sparrisdiet.
Den sista gången hon smet tog hon med sig dottern Sessan och drev troligen älg. Sessan kom tillbaka efter cirka 40 minuter men ingen Silla. Efter två timmar kom hon äntligen tillbaka till husse. Då gick hon på tre ben, höger lårben var helt av. Det var en tuff dag, för Hasse som hittade henne i skogen och för oss alla när vi beslutade oss för att låta henne somna in. Men hon lever vidare i våra minnen och i sina avkommor.

***********************

Kull 1 född 1989 – 06 – 29 e. FINJ(g)Ch INT & NORD UCh Wolfheart Reduta  u. Järvsöstigens Salli

Järvsöstigens Risto
Flyttade till Skåne där han blev en uppskattad sällskapshund

Järvsöstigens Rosso
Rosso hamnade i Hälsingland och blev en jakthund med en rejäl dos skärpa. Under åren jagade han både räv och grävling, hur många byten det blev sammanlagt vet jag inte men märkena han hade på nosen vittnade om många genomförda tuffa bataljer. Med tiden blev han alltmer allround, han drev rådjur och ställde även älg.
Han lyckades också överleva en bilolycka. Han blev överkörd av en bil utanför hemmet. Han låg livlös på vägen och föraren gick in och berättade att han kört ihjäl deras hund. Men som tur var, började han blinka med ena ögat när Husse kom och skulle stoppa ner honom i sopsäcken som han hade tagit med sig ut.

Järvsöstigens Ruter
Bodde i Sundsvall, fick ett cert på utställning, och var även han en uppskattad sällskapshund.

Järvsöstigens Rita
Hamnade i Uppland och skulle bli jakthund, men förolyckades tyvärr i tidig ålder.

Järvsöstigens Rosi
Bodde större delen av sitt liv i Åsarna. Smet gärna och jagade det hon hittade till ägarnas förtvivlan. Men annars var hon en jättetrevlig hund enligt dem.